Saga

Det var ovanligt mycket kantareller det året. Varje afton, då hon var klar med sina sysslor inomhus och ute i ladugården, skickade Mor ut Saga i skogen för att plocka bär, nötter eller svamp. Varje litet bidrag till att utöka familjens magra kost med, var värdefullt. Saga bar för säkerhets skull med sig en grov käpp som hon bankade i träden med för att oljudet skulle skrämma bort vilda djur. Det fanns gott om lo och varg i trakten, men de brukade hålla sig borta om man väsnades riktigt mycket.

Däremot fanns det andra rovlystna varelser i skogen, som inte lät sig skrämmas lika lätt...

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Grymling spetsade irriterat öronen. Vad var det för oväsen? Han vek de långa öronen dubbla, men det bankande oljudet hördes ändå. Med ett ilsket morrande hasade han sig ur sin grotta och vädrade i luften. Naturligtvis - en människa! Typiskt de där rundörade veklingarna att inte ens kunna färdas tyst genom en skog! Nå, han skulle minsann få tyst på dem..! Med väldiga kliv rusade han genom skogen. Bankandet tystnade och återupptogs ett par gånger, men han behövde inte följa ljudet för att hitta sitt byte; Grymling hade ett utmärkt väderkorn.

Han klev ut i en glänta - och kom av sig. Istället för en grupp av män med bössor, som han väntat sig, fanns där bara en ung flicka. Hon gick framåtböjd och plockade svamp. Grymlings ilska rann av honom och ersattes av en helt annan sorts upphetsning då han såg flickans runda bak peka upp i luften och svänga av och an då hon rörde sig. Grymling morrade lystet. Flickan snurrade hastigt runt, med en grov käpp i ena handen. Hon spärrade upp ögonen i fasa när hon såg det storvuxna trollet komma närmare, och de blev ännu större när hon såg hans ländkläde bukta ut. Grymling grymtade och gned sin hastigt växande lem, drog upp ländklädet och runkade den enorma staken till en längd och grovlek som fick Saga att flämta till. Nog hade hon hört att troll var rikt utrustade, men hon hade trott att det syftade på pengar och guld!

Fyllda 18 år var Saga ingen oskuld längre - hon hade gett upp sin mödom en varm sommarkväll på höskullen för länge sen - men trollets storlek fick det att ila till i henne. Det fanns ingen tvekan om att odjuret skulle lägra henne, frågan var bara om hon skulle kunna förmå honom att inte använda våld. Hon SKULLE kunna ta emot en så stor stake om han bara tog det varligt - alltså fick hon inte förarga honom...

Hon släppte ner veden på marken och tvingade sig att le mot honom. Hon grymtade och kom närmare. Saga drog blusen över huvudet och lät kjolen falla, så att hon stod naken inför det storvuxna trollet. Hon nådde honom knappt till midjan.

Grymling skrockade belåtet åt den unga kvinnans kropp. Trots att de inte hade det alltför fett hemma, vilket gjort Saga smal och senig, så hade hon ändå breda höfter och små, rundade bröst - inte för att det gjort Grymling något om hon sett ut som en pojke eller ens varit en pojke...

Saga gick fram till trollet. Hon var så kort i jämförelse med honom att hon inte behövde böja sig fram för att nå till trollets skrev. Han luktade svett och jord. Hon stålsatte sig och tog trollets lem i sina händer. Hon nådde inte runt den med bara en hand.

Grymling stönade när den söta lilla människan gned hans lem, och han famlade ivrigt efter hennes kropp. Han kände hårdhänt på hennes mjuka, långa flätor och hennes lena, varma skinn, och väste liderligt. Otålig att få börja gav han henne en knuff så att hon föll omkull i gräset. Med en snabbhet och smidighet hon inte hade väntat sig, ställde han sig på knä mellan hennes särade ben, och trängde in i henne. Hon skrek till av smärtan. Det var som att förlora oskulden en gång till. Hans grova, långa lem trängde ut henne så mycket att hon undrade om hon någonsin skulle kunna ta emot en karl av normal storlek igen. Hon klamrade sig fast vid trollets kropp, och tvingade sig att slappna av och ta emot honom. När spänningen släppte, började hon till sin förvåning att njuta av de kraftiga stötarna, och hennes jämrande övergick till lustfyllda stön. Visserligen gjorde det ont var gång den långa lemmen slog mot hennes livmoder, men njutningen var ännu större, och hon tjöt av lycka när den stegrades till sin topp.

Grymling stönade tungt, och ett rikligt flöde svämmade över och sköljde genom människoflickans trånga sköte. Det rann i strömmar ut ur henne och ner i gräset. Han drog sig ur, och Saga låg kvar, helt utmattad. Grymling gruffade välvilligt åt den flicka som gett honom en sån njutning, och som vanan var bland trollen, drog han av en guldring från sin stortå och gav den till henne. Saga flämtade. Den var stor nog att kunna platsa runt hennes handled! Grymling stövlade tillbaka in i skogen och syntes aldrig av mer. Saga vilade sig några timmar innan hon klädde på sig, samlade ihop sin ved, tog sin nya guldring, och gick hem. Tack vare guldet blev hennes familj den rikaste i trakten, och 9 månader senare efter sitt äventyr i skogen födde Saga en stor och stark pojke som döptes till Grim. Han blev sen den förste av ätten Trolleborn.